Hej och välkommen till min blogg!
Jag heter Vendela Jurland och är 17 somrar och kommer ifrån Örebro.
Den 15 Augusti 2014 flyttar jag till Lubbock, Texas för att vara utbytesstudent ett år med YFU. Jag kommer gå på Cooper High School och förhoppningsvis vara Senior. Här på min blogg kan ni följa mig på mitt livs resa i USA, och om ni har några frågor kring mig eller mitt år är det bara att kommentera eller skicka ett mail till vendela.jurland@hotmail.com.
Tack för att du läser min blogg och hoppas du gillar den!
Puss och Kram!

LUBBOCK HERE I COME

Hej på er!! Ni undrar nog vad det är som händer - och tro mig det gör jag med! Känns som om jag lever i någon film eller något för sånna här fall händer inte haha... Tänkte dra en kort förklaring för er
 
Så, efter allt som hände förra veckan med flytten, avresedagen och ja allt innan dess också så var jag väldigt ledsen/sårad och allmänt förvirrad. När jag kom till San Antonio kände jag mig inte alls redo för att komma in i ett nytt liv osv, för allt det som jag hade i Lubbock ville jag verkligen ha, så självklart var jag ledsen när jag kom fram och insåg att jag inte skulle kunna få tillbaka mitt liv som jag hade det, och även fast det bara gått 1,5 månader var det mycket värt för mig...
 
Någon dag senare fick jag ett FaceTime-samtal från mina föräldrar i Sverige. Det var jättetidigt på morgonen och jag var hur trött som helst, men de sa att det var väldigt viktigt. Sen berättade de för mig att de precis hade bokat en flygbiljett till Washington dagen, så att min underbara mamma kunde åka över hit till USA och fixa allting. De skulle alltså rädda mitt år. Jag tror jag aldrig gråtit så mycket förut, inte av bara lycka utan även kärlek till mina föräldrar. De betyder verkligen allt för mig och jag vet ärligt inte vad jag hade gjort utan de i mitt liv eller under denna resa. Så dagen efter åkte mamma över till USA och hon är faktiskt fortfarande kvar även idag och åker hem på söndag. Tanken med denna resa var att mamma skulle försöka få tillbaka mig till Lubbock (till Paiges familj såklart) eller till Washington där våra närmsta familjekompisar Lotta och Aron bor, så de hade lätt fixat en bra familj till mig som skulle fungerat suveränt. 
 
Efter hennes måååånga möten/samtal med några av YFU:s högsta chefer så kom det en bekräftelse IDAG att jag kommer flytta tillbaka till Lubbock!!!! Är gladare än någonsin och kan inte beskriva min tacksamhet, speciellt till mina föräldrar och till Paiges underbara familj som jag kommer flytta in hos redan imorgonkväll. Sen måste jag även passa på o tacka YFU för att de har tagit väldigt bra hand om mitt fall denna vecka. Jag vet att det har blivit väldigt extremt men är så glad att det är över nu!! Så imorgon klockan 1 så kommer min goa Arearep Cheryl skjutsa mig till flygplatsen och så är jag i Lubbock vid 7 på kvällen!! Känner mig dock så enormt elak mot min fina värdfamilj här i San Antonio... Kändes bara sjukt onödigt att blanda in en annan familj som också blir inblandade i detta... De var iaf underbara människor så jag vill verkligen inte att någon ska tro att det var därför jag flyttar, men nu är det som det är och jag är otroligt glad. 
 
Så igår vid 8-tiden kom Cheryl och hämtade mig och så åkte vi direkt hem till henne där jag även fick träffa hennes man och två hundar, supergoa!! Imorse när jag vaknade tog jag först en dusch innan jag gick ner och åt lite frukost, jag behövde obviouesly inte åka till skolan idag eftersom jag flyttar imogron! Sen bestämde jag och Cheryl att vi skulle åka till ett stort Mall 20 minuter från deras hus och shoppa lite, vilket man aldrig säger nej till!! Vi var där till kanske 3 och efter det åkte vi till värsta fina laken som såg ut som karibien!! Vi tog lite bilder och fortsatte till en cake affär där vi köpte någon form av sockerkaka (fast 1000 ggr godare) och sen åkte hem. Har verkligen haft en toppendag och Cheryl är hur go som helst!! Ikväll ska hon och hennes man även ta mig till turistattraktionen The River Walk, vilket jag har taggat för ända sen jag kom hit. Det ser SÅ fint ut så jag är excited! Man kan ju faktiskt inte vara i San Antonio utan att ha åkt dit hehe!! 
 
Håll tummarna för mig att flygresan imogron går bra!! Puss o Kram
Mamma o Pappa, jag älskar er så och kan inte beskriva hur mycket detta betyder för mig<3
 
Selfie i lite nyinköpta kläder från dagen 





FLYTTAR... IGEN


Som vanligt är man på flykt igen... Ska åka hem till min area-rep och spendera natten där så får vi se vad som händer imorgon. Men jag kan iaf berätta för er att jag inte kommer bo kvar i San Antonio. Om jag orkar ikväll skriver jag ett inlägg om hur läget är, annars kommer det upp asap. 

Kram på er // Vendela på luffen


VAD HÄNDE EGENTLIGEN?

Tänkte skriva en kort summering vad som egentligen hände i Lubbock de sista dagarna och anledningen till att jag ville flytta. 
 
Det började med att jag verkligen inte kände mig trygg med min värdfamilj då vi verkligen inte klickade personkemimässigt, sen hände det även massor av konstiga händelser som bara gjorde mig mer och mer osäker och jag kände hur vi verkligen inte passade... Då tog jag kontakt med YFU kontoret här i USA och efter att ha snackat med väldigt många personer kring detta så kom vi tillslut fram till att jag skulle få flytta. Sen var det nämligen så att jag blivit väldigt bra kompis med Paige som ni nog märkt, och hennes FANTASTISKA familj erbjöd sig faktiskt att bli min nya värdfamilj, att jag skulle flytta in med dem. Jag var verkligen hur glad som helst över detta då jag verkligen kände hur bra jag skulle ha det i deras familj, så de gick över allt pappersarbete och skickade in allt till YFU, så allt var i princip klart. MEN...
 
Så ringer YFU till mig och berättar att jag har spridit negativa rykten om min värdfamilj till Paige och hennes familj samt min danska utbytesstudent-kompis Elisabeth (vars värdmamma är min area-rep). Jag blev otroligt ledsen pga detta för YFU menade ju i princip att jag inte kunde prata med mina närmaste vänner om min situation och hur jag kände?! Vem kunde jag prata med då?? - Ingen eftersom jag är helt ensam här borta..
 
Detta övergick till att min värdmamma Candy hade några väldigt tydliga och hårda samtal med mig där jag började bli ännu mer obekväm, kände mest att jag ville därifrån. Så när de fick reda på att YFU hade bestämt att jag skulle flytta så kom ju Moritz två dagar efter, så det blev lite jobbig stämning i familjen just då... Sen så berättade YFU för mig att de hade bestämt att jag skulle flytta från Lubbock, de hade frågat mig tidigare om jag skulle kunna tänka mig att lämna Lubbock och flytta till någon annan stad/stat, självklart sa jag ja eftersom jag verkligen inte ville vara kvar i min gamla familj, men jag sa även att jag ville göra allt för att kunna flytta in med Paiges familj eftersom jag hade bott hos dom just nu om allt hade gått som det skulle... Jag frågade varför de hade bestämt att flytta mig från Lubbock då jag precis skaffat mig ett socialt nätverk med vänner, skola och allt. Då berättade de att en av anledningarna var att Candy inte ville att jag skulle va kvar i Lubbock. Jag blev så otroligt upprörd pga detta, hon kan ju inte bestämma att jag ska flytta bara för att det inte funkade mellan oss?! Men hon hade tagit väldigt hårt på mitt "rykte" och ville ha iväg mig. Någon dag senare fick jag en vänförfrågan på fb från en kvinna i San Antonio, och jag förstod ju direkt att det var min nya familj, sen kom bekräftelsen från YFU och de berättade även att jag skulle flyga på torsdagen (detta var onsdag), jag blev helt förkrossad då jag fick EN dag på mig att säga hejdå till alla jag träffat och packa mina saker... Satt och grät i timmar...
 
När torsdagen väl hade kommit åkte jag iväg till skolan och sa hejdå till en efter en, och efter min sista period skulle jag säga hejdå till typ alla mina närmaste innan jr skulle skjutsa mig hem... Men just när vi slutat och gått ut genom dörrarna ser jag Candy komma emot mig, jag blev livrädd och helt skakis. Hon sa väldigt tydligt och irriterat att vi skulle avregisterra mig innan vi skulle åka hem, jag berättade att jag behövde säga hejdå till mina vänner och hon svarade "Nej det har vi inte tid med". Jag fick panik. Jag smsade Paige och hon kom till officiet där vi stod och väntade på alla papper. Jag började gråta, och hon förstod genast att jag var livrädd. Så fort vi fått alla papper klart så började vi gå mot bilen, då frågade jag om jag kunde säga hejdå till Brittany lite snabbt, och det kunde jag. Så jag kramade om både henne och Paige hysteriskt gråtande och sedan hoppade in i bilen... Livrädd...
 
Jag kan säga er att den där bilturen var den värsta jag någonsin varit med om. I 20 minuter satt Candy och berättade för mig vilken hemsk människa jag var, samt hur hon aldrig ville att jag skulle vara nära hennes barn igen och att jag var så sjukt egoistisk. I 20 minuter satt jag i tystnad och inte sa ett ord, fick bara höra allt skit hon hade och säga om mig. Jag skakade, det var verkligen det hemskaste någon någonsin sagt till mig. När vi kom hem tvingade hon mig att stänga av min mobil, lägga den på köksbordet och sen förklarade hon väldigt tydligt att hon inte brydde sig om mig för 5 öre och att jag skulle få ha de sista 30 minuterna i detta hus som en mardröm. Så jag fick dammsuga hela mitt rum, ta ut soporna, tvätta lakanen och handdukarna, tvätta badrummet, garderoben och packa på 30 min... När jag var klar fick jag säga hejdå till Lani och Moritz innan Candy skulle skjutsa mig till flygpatsen. I bilen påväg dit så sa vi inte ett ord till varandra, och jag fick inte heller sätta på min mobil. När vi kommit fram till ingången går hon ut ur bilen, jag med, tar ut båda mina väskor från bakluckan, hoppar in i bilen utan att säga ett ord till mig, och kör iväg. Jag blev alltså lämnad helt ensam på flygplatsen. Jag började självklart hysterisktgråta och kunde ärligt inte fatta hur hon kunde göra detta till mig. Sen ringde jag Paige på en gång och sen mina föräldrar i Sverige. Allt var kaos och jag har fortfarande minnesluckor vad som faktiskt hände. När jag gick in på flygplatsen fick jag reda på att mitt flyg var försenat och när jag sedan frågade kvinnan som jobbade för mitt flygbolag berättade hon att jag inte skulle kunna komma till San Antonio på torsdagen. Jag blev så jäkla glad, bokade om min biljett till samma tid på fredagen, och ringde Paige samt hennes mamma och så kom de och hämtade mig och så sov jag hos dem. 
 
Detta var bara en liten snabbversion av vad som hände, men förhoppningsvis fick ni ett grepp över varför jag varit helt knäckt... Dock så ska vi fixa detta nu!! Kan bara inte fatta det Candy gjorde, ingen människa på denna jord förtjänar att gå igenom det som jag gjorde.. Vi hörs snart igen, Kram och tack för all supprort<3
 
Om ni har några frågor kring allt som hänt så skriv en kommentar så svarar jag på dem så fort jag kan!!

Tidigare inlägg